[18. november 2003]
pressemeddelelse

Joan Hernández Pijuan
Återkomster
Malmö Konsthall

Återkomster
Joan Hernández Pijuan
22. november 2003 - 25. januari 2004
Fernisering fredag 21. novembner kl. 19-21

Malmö Konsthall
St. Johannesgatan 7
200 10 Malmö
Sverige
tlf.: (+46) 040 - 34 12 93
fax: (+46) 040 - 30 15 07
www.konsthall.malmo.se
info@konsthall.malmo.se
Åbent daglig kl. 11-17, onsdag kl. 11-20 (Stängt 24, 25 och 31/12)

Den spansk-katalanska konstnären Joan Hernández Pijuans utställning på MalmöKonsthall visar måleri och teckningar från 1970-talets början fram till idag. Hernández Pijuan, född i Barcelona 1931, numera delvis bosatt på den spanska landsbygden, började måla redan i unga år. På sextiotalet började han arbeta med ett expressionistiskt måleri där handens och kroppens rörelser återfinns i linjen. Under sjuttiotalet fick detomma ytorna allt större plats i Pijuans bildvärld och de yviga gesternas linjer ersattes av mera lågmälda geometriska former. Det är också här utställningen med Joan Hernández Pijuan tar sin början.

Vid mitten av sjuttiotalet började Hernández Pijuans att experimentera med landskapet som motiv och upptäckten att fönstret i hans ateljé ramade in landskapet utan någon horisontlinje, himmel, berg eller träd. Ett landskap utan några andra ramar eller gränser än vad fönstret erbjöd inspirerade och han tilltalades av vad han såg. Hernández Pijuan målar alltid landskapet ur minnet och ställer således aldrig sitt staffli i “plen air”, ute i naturen. Han minns sitt barndoms landskap när han strövar runt i omgivningarna i närheten av sin ateljé i Folquer. Han gör reducerade och enkla beskrivningar av vad han ser som kanske långt senare får bilda utgångspunkten för en målning. På det här sättet blir Pijuan, när han målar, ”omgiven av sitt motiv från alla håll” snarare än hänvisad till det enhanda och frontala perspektivet hos en plen air-målare.

Under senare delen av sjuttiotalet arbetade Pijuan framförallt med ytans förhållande till olika tekniker. Han experimenterade med akvarell, olja och blyerts. Det är framförallt hur man kan gestalta själva rymden eller bildrummet som är det centrala i Hernández Pijuans tankar och praktik fram till början av åttiotalet. Hur är alltid viktigare än vad. Noggrant och systematiskt går han sakta vidare med sitt måleri. ”Jag kan inte avsluta ett kapitel utan att utforska alla dess möjligheter, jag nådde abstraktionen och det formella måleriet ganska sent och väldigt sakta – jag skulle säga att det var genom uteslutning och utvidgning”.

Under åttiotalet började han introducera nya former i sitt måleri. Former som för tankarna till teckningen och med en rytm som kan härledas till materialet han använder sig av. Motiven, i de fall vi kan känna igen dem, blev lika: blommor, katedraler, hus eller cypresser. Pijuans började måla en ram innanför ramen, ett sätt som sedan kommit att bli så karakteristiskt för honom.

Under nittiotalet intresserade sig Joan Hernández Pijuan åter för yta och färgens textur liksom han gjorde vid sent sjuttio- och tidigt åttiotal. Med en bredare pensel och med palettknivens hjälp undersökte han återigen området i bilden. Han började teckna direkt på oljefärgen med kol och skapade ett mer intensivt måleri, med omväxlande pastosa effekter, intrikata mönster och upprepade former. Den vita färgen, tillsammans med den svarta, tog över mer och mer och fokus försköts igen till rymden eller rummet i bilden.

Hernández Pijuans mål har aldrig varit deskriptivt eller berättande, genom den monokroma ytan accentuerar han istället hantverket bakom den målade bilden. Med detta tillväga-gångssätt separerar han också måleriet som medium från andra ”språk” inom den samtida konsten. Joan Hernández Pijuan ogillar benämningen ”konstnär”, han är ”målare” – så står det på hans ID-kort. Den stora självständighet han uppvisar som målare, att alltid arbeta ensam utan direkta kopplingar till olika rörelser eller tendenser, markerar ett särskilt förhållande till konstnärskapet. Med största sannolikhet kan vi säga att den allra bästa konsten kommer ur just den här sortens besatthet - Hernández Pijuans konst bygger sannerligen på en passion.